Gunnebotrollen

Hej alla Knyttar och Mullar. Jag är ett troll. Såna finns inte säger de vuxna, bara för att deras ögon och öron inte kan uppfatta oss. Det är lika naturligt som att ni inte kan se allt som visas på TV om ni inte har rätt antenn.
Så visst finns vi. Men bara i sagans land. Gränsen dit går genom Gunneboskogen nära Kolarbacken. Kolarbacken ligger i sagans land.
Vi är rädda för människor, för de vill ofta döda andra varelser. De enda vi litar på kolare, för vi vet att de inte är elaka mot oss. Människor är så högljudda och har såna elektriska magnetfält omkring sig och elektricitet tål vi inte. Ni mår inte heller bra av den. Vi tål inte heller solljus. Ni mår inte heller bra av för mycket solbad till exempel. Och daggmaskar dör fort i solljus. Därför håller de sig nere i jorden. Och vi håller till i djupa skogar och ser bra som katten om natten.
Det är styggt förtal att vi skulle kidnappa prinsessor och äta bara ormar och paddor. Vi liksom rådjur är helvegetarianer och råkostare. Vi använder inte eld. Vi lever i vänskap med alla skogens djur.
När vi märker att människor närmar sig oss blir vi rädda om vi inte hinner undan eller gömma oss. Då förvandlar vi oss kvickt till en sten eller stubbe eller vad som helst. Ser du en konstig stubbe så titta noga om den är kvar nästa gång du går förbi den. Är den inte det kanske det var någon av oss.
Vi kan inte skriva och behöver det inte heller. Vi kan prata med varann genom tankeöverföring. Ni kallar det telepati. Det här har jag tankeöverfört till kolarn som vet mycket mer om oss. Jag kan inte tala om vad jag heter för då tappar jag min kraft att trolla och den är jag rädd om.
Till slut vill jag försäkra att Du behöver aldrig vara rädd för oss troll.
HEJ DÅ!

Senast uppdaterad den 20 maj 2004 av
Kolardrängen Henrik kolare@pixonia.com