Konsten att tillverka kol
Beskrivning av hur man bygger och sköter en
egen kolmila.
Text: Henrik Rödjegård
Foto: Jens Larsen och Henrik Rödjegård
Längst, djupast i ändlösa skogar, bakom urberg,
stupande grå,
bortom svindlande, ändlösa hedar, där dagarna dödstysta gå,
där jäser i smältvit hetta ett bål under stybbade bryn
och silar ur hundra små gluggar sin gråa rök mot skyn.
Dan Andersson
Sommaren 2003 lärde jag känna Kolar-Anders Ålund i Pixbo
utanför Göteborg. Kolar-Anders är bördig från Jämtland och jobbade där som
kolarlärling under tonåren. De senaste åren har han byggt upp en kolarkoja i
strövområdet vid Gunnebo slott för att visa allmänheten hur dåtidens kolare
levde och arbetade. En av mina egna barndomsdrömmar har varit att få prova på kolarlivet,
och lära mig hur man med enkel teknik kan framställa en högklassig produkt, och
samtidigt få förmånen att vistas i naturen. Kolar-Anders har under de senaste
15 åren tillverkat ett flertal minimilor som ger ca 1500 liter kol, och vi
bestämde oss för att tillsammans bygga ytterligare en mila. Den här skriften
bygger på de lärdomar jag fick av Kolar-Anders under kolningen 2003. Den är
avsedd som en handledning för den som själv vill prova på att tillverka eget
kol. Man måste dock komma ihåg att Milan är ett kvinnligt väsen med mycket
nyckfullhet och en inre glöd, det innebär att hon ibland kan hitta på
oförväntade saker som inte tas upp i den här skriften. En stor portion gott
omdöme och sunt förnuft är därför nödvändigt för att kolningen skall bli en
trevlig upplevelse. Och, om du vårdar henne ömt och omsorgsfullt kommer hon att
ge dig god lön för mödan.
Lycka till!
Kolar-Henrik
Min
mentor Kolar-Anders Ålund utanför sin traditionella kolarkoja i Gunneboskogen.
Innehållsförteckning
Vakta och kontrollera
kolningsprocessen
Detta behöver du
- Ca 3 m3 ved (Diameter mellan 5 cm och 15 cm, barr- eller lövträd.)
- Bakar eller bräder (Kanter från ett sågverk som användas till milans golv och block.)
- Granris och vitmossa (För att den tätande stybben inte skall trilla ned i milan.)
- Stybb (Obrännbart tätningsmaterial från marken, vanligtvis jord.)
- Yxor (För barkning och kvistning.)
- Såg (En motorsåg kan kännas som fusk, men den underlättar.)
- Navare (Ett borr med ca 3 cm diameter som man använder då man tillverkar block.)
- Spade (Krävs när man skall gräva stybb.)
- Klubba (En rejäl träklubba med ca 1 m långt skaft.)
- Milspett (Ca 1 meter långt och 1 cm tjockt järnspett, ett armeringsjärn går bra.)
- Kolkarka och kolkrok (Specialverktyg för att raka ut kol, kratta och grep fungerar.)
- Hink med vatten (För att släcka de glödande kolen i vid utrakningen.)
- Kolfat (Används för att sikta bort stybb från det färdiga kolet, byggs av kycklingnät.)
- Tid (Kolningen går på 3-4 dygn, därefter krävs daglig tillsyn under 1-2 veckor)
Några
av kolarens verktyg: kolharka, kolkrok, milspett, navare och kolfat.
Förbereda veden
Kolveden skall torkas ungefär ett halvår innan kolningen. Riktigt torr ved gör att kolningen går snabbare och att milan blir mindre nyckfull och mer lättskött.
Veden randbarkas och staplas i res för att torka effektivt. Randbarkningen innebär att man med yxa, eller barkspade, skalar bort en remsa bark längs hela stocken. När barken är bruten kan den inte hålla kvar fukten i veden, som torkar effektivt. För att få snygga res bör veden vara i längder om ca 3 meter.
Randbarkad
kolved staplad i res för att torka.
Resa kungen
Man börjar milbygget med att rensa upp en cirkelrund yta, ca 3 meter i diameter, från grenar och skräp. Det är lämpligt att gräva ur ca 2 dm stybb (jord) från bottenytan som senare används för att täcka milan.
Man lägger 1 dm tjocka stockar från centrum och utåt likt ekrar. Milans golv kommer att ligga ovanpå dessa stockar och man får då en fri luftkanal under golvet.
”Kungen” är milans centrum och används när milan skall tändas. Man bygger kungen av 4 stycken 1 meter långa brädor eller bakar som spikas ihop till ett fyrkantigt rör. Kungen spikas eller najas stående ovanpå stockarna så att man kan få fritt drag från luftkanalerna och upp i kungen.
I centrum på kungen placerar man en 2 meter lång riktstake. När man sedan staplar veden är man noggrann med att den skall peka mot riktstaken. Milan blir då rak och den vrider sig inte under kolningen.
Milbottnen är rensad, ”ekrarna” är utlagda, kungen är
rest
och rätstaken rest. Även golvbygget är påbörjat.
Stapla veden
Efter att kungen är rest börjar man att successivt bygga ett golv av bakar eller bräder ovanpå bottenekrarna och därefter stapla kolveden på golvet. Veden som skall staplas kapas upp i längder om ca 1 meter, krokig ved sorteras bort. Utstickande kvistar måste huggas bort eftersom de gör att det blir svårt att stapla veden tätt.
Halvmetern närmast kungen använder man klen ved som är lätt att tända (ungefär 5 cm i diameter). Veden staplas alltid med den grövsta änden nedåt så att milan till slut får en något konisk form. Det är viktigt att veden staplas så tätt som möjligt för att det inte skall bildas fickor av explosiv gas inuti milan. Ibland kan man behöva kila in småpinnar för att få veden riktigt tät. Det är även viktigt att veden hela tiden pekar mot rätstaken i kungen så att inte milan vrider sig och börjar läcka under kolningen.
Kolved som är grövre än 10 cm i diameter bör sågas nästan helt av på mitten för att den lätt skall falla sönder tillsammans med resten av veden under kolningen. De yttersta decimetrarna på milan skall åter byggas av klen ved eftersom grov ved inte blir fullständigt genomkolad närmast milans vägg.
När veden har uppnått milans fulla radie sågar man en stor mängd småkubbar som är ca 15 cm långa. Kubbarna läggs ovanpå den staplade veden så att milan får ett vackert och tätt krön.
Milans
ved är färdigstaplad på ett golv av bakar med luftkanal under.
Det
är viktigt att veden är tätt staplad och att milan har fått en konisk form.
Risa och mossa milan
Milan tätas slutligen med stybb. För att undvika att stybben rasar ned i milan måste man täcka sidorna med ett tjockt lager friskt granris och toppen med drygt 1 dm vitmossa eller torv.
För att undvika att smuts trillar ned i kungen kan man täta den med ett lock eller en hink. Rätstaken i mitten kan man ta bort nu eftersom den inte behövs längre.
Milan
täcks med mossa och granris. Smuts får inte trilla ned i kungen.
Stybba milan
Milan tätas med stybb (jord) som man hämtar från marken i skogen. För att stybben inte skall trilla av milans kanter måste den hållas fast av block. Blocken tillverkas genom att man borrar hål i en bak och slår fast en stör i hålet. Till en minimila på 3 m3 krävs ca 15 block i två olika längder.
Stybben läggs upp i varv runt milan. Längst ned bör stybben bilda en 3 dm tjock vägg runt milan. Längre upp kan det räcka med 2 dm. Man låter även stybben täta runt golvet så att ingen luft kan strömma in.
Man måste spara några rejäla högar stybb och vitmossa bredvid milan för att ha till hands när man akut behöver täta milan under kolningen.
Milan
är täckt med ett tjockt lager stybb. Blocken hindrar stybben från att rasa ned.
Värma milan
I en milas närhet skall man enligt skrocket inte nämna ord som eld och brinna, eftersom den då kan få för sig att göra just det. Därför kallas det värmning när man startar kolningsprocessen. Värmningen av milan är en festlig och intressant procedur och det blir ännu trevligare om man bjuder in sina vänner till spektaklet.
Värmningen börjar med att man öppnar 4 stycken draghål runt milan. Ett draghål får man genom att gräva bort ett spadtag stybb i milans nederkant så att luft kan strömma in under golvet. Det är inte bra om vinden ligger på och blåser rakt in i ett draghål. Därefter stoppar man ned några brinnande vedträn i kungen, och fyller upp med små vedknaggar och törestickor. (Eventuellt kan man lägga med gamla stearinljus som gör att det tar sig lättare.)
Efter en stund kommer det att stå en rejäl eldkvast upp ur kungen. Då rör man om ordentligt i kungen med en stake och fyller åter ända upp med små vedknaggar. Detta upprepas några gånger och efter ungefär en och en halv timme är det dags att fylla kungen med ved för sista gången och täta toppen helt med vitmossa och stybb. Nu är kolningsprocessen igång.
